Ett avslut – och ett löfte om ännu mer

Hej och hallå!

Jag är inte säker och jag vågar inte lova ett smack, men jag skulle vilja påstå att mitt livs bästa vecka nyss passerat. Efter en stressig och orimligt nervös uppladdningsvecka blev det ett körkort på tisdagen, en SM-final på lördagen, ett SM-BRONS på söndagen och tro det eller ej: ett samtal från landslagstränarna på måndagen. För att sluta prata i kodord kan jag alltså berätta att jag är en av de tolv som fightas om en plats i det svenska mixedlandslaget till EM i Slovenien i Oktober! Tro mig, mitt mentala skick i måndags kväll var inte att skryta med, mycket med orsak av att jag är en väldigt känslostark person som gärna gråter och skrattar samtidigt. Mamma och pappa borde ha en eloge för att de orkar leva med mig och mina reaktioner… Haha. Förutom mig representeras Teamgym Helsingborg i det svenska landslaget av ingen mindre än min lillasyster, det verkar som att jag aldrig blir av med henne! ? Hon kommer däremot kämpa för en av de tio platserna i damlandslaget, så vi kommer iallafall ijente slå ut varandra om ifall att någon av oss blir ordinarie. DESSUTOM kommer lilla Klara mixa med mig och Hanna är first-in-line till damlandslaget, vilket innebär att vi är fyra stycken Teamgymgymnaster med i landslagskarusellen. FYRA stycken?! Jag kanske är mer amazed än vad jag borde vara, jag kanske borde ta alltihop så coolt som de rutinerade landslagsgymnasterna gör men jag fixar inte riktigt det. Jag är så obeskrivligt stolt över dessa tjejerna och så himla lycklig över att jag kommer ha dem vid min sida när vi tillsammas skall kämpa för att stå på golvet i Slovenien. Resten av de landslagsaktuella gymnasterna kan du hitta om du klickar häääär.

Tävlingen i helgen var utan tvekan mitt bästa SM någonsin, och troligtvis min bästa tävling över huvud taget i detta livet. Med elva av elva landningar på fötter (och en trupp som satte 68/72 landningar), ett sprillans nytt tävlingsvarv som jag klarade på såväl kval som final (men inte finalförträningen då jag stilade till med ett fantastiskt vackert ryggplask) och ny landningsteknik som INTE innebär att översträcka knäna så fort jag träffar mattan är jag otroligt glad och lättad – och givetvis extremt stolt över den prestation vi åstadkom som lag. Att gå in på vårt andra SM och ta en andraplats i kvalet som visserligen blev till ett brons i finalen är fullkomligt ofattbart, speciellt med tanke på att vi för tre år sedan var Turn och Fram som fightades om bottenplaceringarna (nästan iallafall :ppp).

Nu skall en period med ordentlig uppbyggnad inledas, min skrangliga fot skall lagas och lite förlorade muskler skall hämtas upp igen. Vi har inte tränat och knappt träffats sen helgen, men ikväll blir det iallafall att träffas med de som är tränare i Turn och på lördag är det eventuellt inplanerat lite lagmys. Det är mycket som ska klaffa och fungera för att kunna samla samtliga medlemmar när vi är spridda över hela den västra halvan av Skåne. Efter det sätter vi igång i rasande fart med friståendedansande och svårighetsslipande så vi kan komma så förberedda som det bara går till nästa samling.

Innan jag vinkar av er för sista gången här på bloggen ( :(((((( ) vill jag verkligen tacka för den support vi fått under denna tiden, både för blogginläggen (trots att det inte verkar vara någon som vågar kommentera ;))) men givetvis även i det verkliga livet samt på helgens tävling. Att stå på golvet och höra alla hejarop och klappar är en känsla i en klass för sig, och det finns ingenting som kan nå upp till det lyckorus man får i kroppen då. Nu börjar snart en resa som är större än vad jag någonsin vågat drömma om, och jag hoppas verkligen att jag får träffa er då med. Tack och adjö och ha ett fantastiskt liv, vi hörs snart igen!

blogg9blogg10

Kramar!! ❤️
/ Johanna
#femklappförteamgym
femklappförteamgym
Förresten, jag kan ju inte vara så elak att jag lämnar er utan att ha rett ut detta gigantiska frågetecken ni sitter inne med. Svaret är JA, de Teamgym Helsingborgs-tatueringar som visades upp på vår instagram (@teamgymhelsingborg) i lördagskväll är sanna. Det var våra tre redskapstränare som bestämde sig för att alltid bära med oss, vart de än går, och jag vågar lova att de reaktioner som mottas från oss gymnaster är precis lika äkta som tatueringarna. Jag är en del av världens bästa lag, och jag är så tacksam för allt vi har och är!
blogg11

Kommentera

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.